Jag älskar att ligga steget före...

Just nu känns det som att mitt liv går på autopilot på både gott och ont. Jag varvar skola med jobb och student-tankar för att lägga in lite extra skola och krydda med jobb, så mycket annat ryms inte just nu. Stressen vibrerar i min kropp hela dagarna och huvudet dunkar när jag kommer hem. Jag försöker intala mig själv hela tiden att det inte är så länge kvar, bara en liten bit till... Men vad kommer egentligen sedan? Fortsättningen på livet? Jag blir helt yr när jag tänker på vad jag kommer göra och var jag kommer att vara om 5 år. Jag hatar när man får känslan av att livet hinner ifatt en, när man inte längre ligger steget före.